Sista helgen i mars, mitt i corona-krisen med dess begränsningar, fick vi en solig helg och en obändig lust att komma ut i naturen. Förra året hade vi tagit en promenad i Särö Västerskog och styrde kosan dit. Först högmässa i Askims kyrka, där vi naturligtvis höll armlängds avstånd och satt glest. Sedan körde vi mot Särö. Det visade sig dock att parkeringen var full och flera bilar i kö. Det var inte bara vi som ville ut naturen och njuta av solen. Vi ändrade snabbt resmål och körde mot Fjärås Bräcka, ett par mil bort. Där hade vi varit med två av våra barnbarn en solig sommardag för två år sedan och tänkt att vi skulle återvända. Nu blev det av. Det var fler som kommit på samma tanke, men parkeringen var inte full naturen är rymlig.

Gunilla och Hanna orienterar sig vid de informativa skyltarna vid Naturum Fjärås-Bräcka.

Förutom Naturum finns det många lätta vandringar i omgivningarna.

Naturum smälter fint in i israndsnaturen.

Fjärås Bräcka, sydost om Kungsbacka, är en israndsbildning som reser sig 60 meter över den Halländska kustslätten. Den bildades av inlandsisen för 14 500 år sedan. Här finns ljunghedar, gravfält, forntida färdstråk, kolerakyrkogård och ett Naturum med både fin och bra information samt lätta vandringsleder.

I dungen finns en tidslinje med stenar som leder mot Naturum.

Mormor, Hanna och Ester en solig sommardag 2018.

Det gamla sandtaget fungerar nu som vattenrenare.

Vem gillar inte att gå i en labyrint.

Nedanför Naturum ligger att gammalt sandtag där SJ ända fram till 1967 grävt bort miljontals ton med grus för sina järnvägsbyggen. Ortsborna protesterade länge och lyckades till slut stoppa brytningen. De befarade att den högre belägna sjön Lygnern, Hallands största sjö, skulle bryta igenom åsen och helt enkelt tömmas på vatten. Nu börjar sandtaget växa igen och naturen återta marken. I botten av sandtaget finns dammar dit vatten pumpas för att filtreras genom sanden och blir dricksvatten. Här finns också en labyrintisk stensättning, en trojaborg. I sjön Lygnern, som har ett mycket rent vatten, finns en populär badstrand.

Naturum har café och en pedagogisk utställning som är intressant för ung som gammal.

Mormor missar inte chansen att läsa för barnbarnen, god pedagog som hon är.

Alla naturstigar börjar vid Naturrum och det finns gott om bra skyltar och fina broschyrer till hands, även när Naturum är stängt.

Sjön Lygnern är en populär badsjö, men inte i mars.

En stunds vila i marssolen.

På Kolerakyrkogården vilar 48 Fjäråsbor som dog i kolera under epidemin 1834. Koleran nådde Västkusten sjövägen under högsommaren. De döda bars i tjärade kistor till den avlägset belägna kyrkogården. För at skydda sig mot smittan drack kistbärarna brännvin. Till de dödas minne står vid varje grav en sten med de dödas initialer. 1954 reste församlingen en minnessten på platsen.

Änglar vakar över Kolerakyrkogården.

I begrundan inför de enkla gravstenarna på kolerakyrkogården.

Minnesstenen över de 48 offren för koleran i Fjärås restes 1954.

En glada seglade över Fjärås-Bräcka den där sommardagen 2018.

Väl värt ett besök, både med och utan barnbarn!

Pappa Torgny och Mamma Gunilla

Midsommarafton 2018 besökte vi ett midsommarfirande i Torslanda, vid Mjöviks bageri & gårdsbutik. Vi fick gofika i gröngräset, stångresning och sommartal. Som det ska vara på midsommarafton.

Stångresning vid Mjövik Midsommarafton 2018.

Matchande rosa, dagen till ära.

När det var dags för dansen och det var ganska mycket folk drog sig Gunilla och jag iväg. Ibland kan en tro att vi är enstöringar, fast tillsammans. Gunilla hade span på en borgruin på norra Hisingen och Torgny hade span på två medeltida kyrkor i trakten.

Torslanda kyrka i Torslanda-Björlanda församling är troligen byggd någon gång i perioden slutet av 1100-talet till 1200-talets mitt. 

På kyrkogården finns den gamla och märkliga linden, "1000-åringen". Lite roligt att Gunilla hette Lind som ogift och Lindén som gift.

På vägen till midsommarfirandet hade vi stannat till vid Torslanda kyrka, som tyvärr var stängd. Vi kom att fira högmässa där på kvinnodagen 2020. På kyrkogården upptäckte vi den tusenåriga Linden. Kyrkan är från 800-talet och Linden är troligen lika gammal, alltså 800 år. Det är imponerande!

Nu for vi vidare österut, men sikte på Ragnhildsholmen. Men först stannade vi till vid Björlanda kyrka, också den en medeltida kyrka. Tyvärr stängd den också. Där ser vi fram mot att få fira gudstjänst så småningom.

Det var stilla och lugnt vid Björlanda kyrka också denna midsommarafton.

Efter Björlanda kyrka var siktet inställt på Ragnhildsholmen. Ruiner är alltid lite mer spännande än hela slott och borgar. De lämnar lite mer åt fantasin. Här på västkusten finns det gott om gamla ruiner.

Det finns alltid en skylt för Gunilla att läsa. Denna var särskilt innehållsrik.

Och en skylt om natur och djurlivet. Exemplariskt skyltat!

På väg över fälten mot Ragnhildsholmen, ackompanjerade av fågelsång.

På en höjd ligger ruinen av borgen, med bra utblick över Nordre älv.

Ragnhildsholmen har en kort och intensiv historia på 1250 talet till ca 1312. Eftersom den låga gränsland mellan Sverige och Norge bytte den ägare och nationalitet flera gånger tills den troligtvis brann och blev stenbrott för den nya borgen Bohus fästning. Det är inte mycket kvar av borgen nu men man kan gå runt den med hjälp av audioguide.

Flera och bra skyltar för den intresserade, vilket Gunilla alltid är.

Det som finns kvar av Ragnhildsholmen idag. Stenen återanvändes i Bohus fästning.

På våren är det extra fint med fågelsång, näktergal och gräshoppssångare plus gullvivor, mandelblom och blå viol.

En ordentlig mur som skydd mot fienden, som ibland var svenskar och ibland norrmän.

Norges första huvudstad Kongahälla låg förr inom synhåll från borgen. Detta var under vikingatiden och staden/byn är numera spårlöst försvunnen.

Vackert valv!

Selma Lagerlöf skrev om Drottningar i Kongahälla när hon bodde hos sin bror stads och lasarettsläkaren Daniel Lagerlöf som bodde i Kungälv.

Som boende i Värmland under många år hör det till att ha Selma Lagerlöf i bokhylla. Dessa böcker är ett arv efter mor Margaretha.

I ett av banden finns Drottningar i Kungahälla, som Selma skrev i Kungälv.

Det finns alltid en anknytning till Värmland!

Mamma Gunilla och Pappa Torgny

Trevlig helgmat inspirerad av Anders Samuelsson från Go'kväll. Det tar lte tid, men är väl värt besväret!

Det blev så gott som jag tänkte mig, sa Gunilla. Jag håller med, sa Torgny.

Lite pyssel i köket är det. Champinjonerna tar en stund att steka. Men gott blir det!

Saltkokt broccoli. Det är salt det, men passar bra till nudlarna!

Blanda champinjonerna, nudlarna och "soyasåsen".

 Saltkokt broccoli med ingefärsdressing

300 g broccoli
0,5 dl salt
5 dl vatten

1 lime, saft och skal
2-3 cm ingefära
1 nypa socker
1 msk kikkoman soja

Dela och koka broccolin i saltat vatten 2 minuter. Blanda ner dressingen.

Sticky mushrooms

300 g champinjoner
rapsolja
0,5 dl majsmjöl
0,5 dl rapsolja

1 tsk sesamolja
2 hackade vitlöksklyftor
3 cm hackad ingefära
3 msk råsocker
1 tsk vitvinsvinäger
0,5 dl kikkomansoja
1 tsk sriacha chilisås
salladslök
rostade sesamfrön

4 portioner nudlar

Koka nudlarna och låt dem svalna. Klipp i mindre bitar.

Skiva champinjonerna, häll på lite vatten, häll på majsmjöl och rör om. Stek i olja.

Blanda ingredienserna till dressingen. När champinjonerna är stekta ta dem ur panna och värm dressingen i pannan. Blanda ner champinjoner och nudlar.

God söndagskväll

Mamma Gunilla och Pappa Torgny

Näsduksträdet i Botaniska trädgården i Göteborg har alltid fascinerat oss. Innan vi flyttade till Göteborg brukade vi försöka hinna med ett besök i Botaniska när vi hälsade på barnen här. Vid något tillfälle fick vi se trädet i blom, men för det mesta var det innan blomning eller så var trädet överblommat.

Näsduksträdet i Japandalen i Botaniska. Länge trodde vi att detta var det enda näsduksträdet i Göteborg.

Nu spanar vi in näsduksträdet varje år: före, under och efter blomningen. 2018 var inget undantag. Söndagen den 27 maj planerade vi ett besök i Botaniska eftersom det borde vara blomning på gång. Det var jobbarsöndag för Gunilla så vi startade tidigt. Samtidigt läste jag i GP att det faktiskt fanns två näsduksträd i Botaniska. Ett i Japandalen och ett i Bambudalen. Dessutom fanns det ett i Olskroken också!

Vi blev taggade och letade rätt på näsduksträdet i Bambudalen, som vi inte fått ögonen på tidigare. Och så tittade till det i Japandalen också. Häftigt med två av det sällsynta näsduksträdet i samma trädgård.

Botaniska är duktiga på att skylta när det är något ovanligt på gång, t ex när näsduksträdet och svinröven blommar.

Från Botaniska åkte vi till Olskroken och började leta. Det gick sådär. Vi frågade några personer som vi mötte, men ingen kände till att det fanns ett näsduksträd i deras kvarter. Vi var nära att ge upp när vi fick ögonen på en plantering på Olskroksgatan. Där var trädet, men blomningen var över. Vi hittade några vissna högblad på marken som ändå bekräftade att vi hittat trädet.

Här i planteringen på Olskrogsgatan finns ett exemplar av näsduksträden, något som inte verkar vara känt bland lokalbefolkningen som vi frågade.

I stort sett det enda tecknet på att det fanns ett näsduksträd i Olskroken var några högblad på marken.

Torgny la ut bild på Facebook och berättade att vi sett de tre näsduksträden i Göteborg. Då kommenterade en kommunikatörskollega: ”Och det finns ett på Västra kyrkogården”! Nu var det inte tid att leta fler näsduksträd eftersom det var jobbarsöndag med Himmelrik-gudstjänst med våravslutning och grillkväll i Sävedalens kyrka. När allt var diskat och klart och solen fortfarande sken tänkte vi att vi i alla fall skulle göra ett försök att hitta trädet på Västra kyrkogården.

Plikten kallade till Sävedalens kyrka, men när den väl var uppfylld begav vi oss ut på fortsatt jakt efter näsduksträd.

Eftersom vi inte varit där tidigare tog det ett tag att hitta trädet. Vid begravningskapellen stod trädet och det var i blom. Placeringen kändes helt rätt; näsdukar vid begravningskapellen S:t Lukas och S:t Markus.

S:t Markus begravningskapell, med näsduksträdet utanför ingången.

Här var trädet i blom även om högbladen börjat falla till marken.

Vid Begravningskapellen gick det att studera blommorna och högbladen på nära håll.

Nöjda med att ha sett de fyra näsduksträden på en och samma dag bortsåg vi från en kommentar på Facebook att det lär ha funnits ett träd även i en villaträdgård på Hisingen. Några veckor senare satt vi en vacker eftermiddag på en parkbänk i Trädgårdsföreningen och njöt. Helt plötsligt kommer en guide förbi med en grupp och guiden pekar mot ett träd bakom oss och säger: ”Där har vi vårt nya näsduksträd”! Och ja, visst var det ett näsduksträd bakom oss. Så nu hade vi ett femte träd att besöka i blomningstid nästa år.

Döm om vår förvåning när vi av en slum fick veta att det stod ett näsduksträd i Trädgårdsföreningen också.

Näsduksträd är en art i familjen nyssaväxter och är den enda arten i davidiasläktet. Det har sitt naturliga utbredningsområde i de centrala delarna av Kina, bland annat provinserna Hubei och Sichuan. Trädet anses vara ett av de vackraste blommande träden i världen.
Läs mer om Näsduksträdet på Wikipeda.

Näsduksträdet blommar vanligtvis i slutet av maj / början av juni. Det finns två näsduksträd i Botaniska trädgården – ett i Japandalen och ett i Bambulunden. Exemplaret i Japandalen är det där man lättast kan se blomningen. Det står på höger sida om huvudvägen strax efter dammen på vänster sida.
Läs mer om Näsduksträden i Botaniska trådgården

Med lite nyfikenhet finns det mycket att glädjas åt!

Pappa Torgny och Mamma Gunilla

Sommaren 2019 hade vi inte hela vår semester gemensamt. Det innebar två veckor på egen hand för oss båda. Torgny, som gillar att åka spårvagn och se sig om i Göteborg, tog Göteborg till fots – Trottoarturism och spårvägssafari av Einar Hansson (Tack Ingegärd Oad!) i handen och hoppade på närmaste vagn. Det blev 5:an österut.

Gunilla som är poddlyssnare tipsade innan turen om ett avsnitt av En kvart om Göteborg som görs av Göteborgs stadsmuseum. Ett av programmen handlade om tre torg; Kaggeledstorget, Axel Dahlströms torg och Olskrokstorget. Eftersom 5:an passerar mellan Torpavallen och Kaggeledstorget blev det första stopp. En kort promenad och där låg torget, en sorglig historia. Då det blev ett kort stopp. Nu är det så att Torgny inte är någon poddlyssnare, så han viste inte vad han skulle titta efter. Han var mer intresserad av spårvagnen.

Både torget och skylten kändes något bedagade.

Kaggeledstorget var första stopp på Torgnys spårvagnssafari i Göteborg sommaren 2019.

När detta utflyktstips skulle skrivas var planen att skriva om Axel Dahlströms torg med intarsian av Endre Nemes. För att göra en jämförelse åkte vi till Kaggeledstorget för att ta en tråkig bild på torget och sedan åka vidare till Axel Dahlströms torg. På vägen dit lyssnade vi på podden och då kom torget till liv. Där fanns vårdträdet, en fin hängbjörk, och en skulptur av Eric Grate – Våren.

Från andra hållet ger Kaggeledstorget ett annat intryck. Då hamnar vårdträdet, en hängbjörken, i blickfånget.

En bänk i solen i mars är aldrig fel.

Våren ...

... av Eric Grate.

Skulpturen Våren gav associationer vidare till Charles Felix Lindberg vars fond bekostat skulpturen. Han donerade 2 088 567 kr till stadens prydande och förskönande. Charles står själv staty på Charles Felix Lindbergs plats, vid Avenyn mellan Nya Allén och Parkgatan. Vi uppmärksammades på Charles under en stadsvandring på temat kvinnorna längs Avenyn. Lite apart kanske, att lyfta fram en staty av en man under den vandringen. Men Charles donationsfond har bidragit till många statyer i Göteborg, flera av de kvinnor som vandringen handlade om.

I en av gångarna ut från torget hittade vi dena utsmyckning. Hästmarknad?

Ett soligt besök på Kaggeledstorget en lördag i mars.

Helt plötsligt blev Kaggeledstorget levande. Hit ska vi återvända en sommardag och ta en promenad i omgivningen. Sedan bar det av mot Axel Dahlströms torg på Högsbo höjd strax norr om Högsbo kyrka, eller Sankta Cementa som den ibland kallas. Vi besökte torget första gången Långfredagen 2019. Vi skulle lyssna på Stabat Mater av Karl Jenkins i Högsbo kyrka. När vi kom till torget fick vi se den magnifika marmorintarsian 8x8 meter på en husvägg i änden av torget. Gunilla plockade fram podden och spelade avsnittet om torget. Vi blev begeistrade och fick upp ögonen för Endre Nemes, som vi sedan läste vidare om och såg tavlor av på Mölnlycke bibliotek. Nemes ville donera sin kvarlåtenskap, massa konstverk, till Göteborgs stad. Men Göteborg kunde inte bestämma sig för att ta emot så till slut hamnade de istället i Mölnlycke, Härryda kommun. Till slut hamnade även en litografi av Nemes i familjen Lindéns hem, dock ej från Mölnlyckes samling.

Torgets skylt vittnar definitivt inte om torgets konstnärliga värden.

Axel Dahlströms torg med marmorintarsian av Endre Nemes.

8x8 meter mäter konstverket, som dock inte togs emot med stor stor entusiasm när det stod klar 1955.

Sämre ställen att vila fötterna på finns ...

60 marmorsorter från hela världen och 7 500 arbetstimmar.

Torgnys vårhatt matchar Marmorintarsian.

Konstverket är årsbarn med Torgny.

Ur väggen av Yvonne T Larsson från 2009 står på torget, där det denna lördag var full kommers.

Ett klassiskt punkthus, 15 våningar högt och färdigt 1956.

Returhuset i rostig plåt var de inte så förtjusta i på podden. Det låser in torget.

Högsbo kyrka, även kallad Sankta Cementa eller Göteborgs fulaste byggnad.

Sommarutställningen 2019, med ett urval av verk från kommunens samling av Endre Nemes, i Nemeshallen i Mölnlycke kulturhus, Biblioteket.

En litografi av Endre Nemes hittade hem till familjen Lindén, som ett fynd på Göteborgs Auktionsverks nätauktion förra hösten.

Skåpets hemlighet (1977) av Endre Nemes (1909-1985).

Det tredje och sista torget i podden är Olskrokstorget. Samuel och Anna bodde tidigare i Stampen, på andra sidan motorvägen och den nedgrävda järnvägen. Det har hänt att Torgny begett sig ut på morgonen för att köpa kaffe och GP, när vi var där och lånade lägenheten. Då var intrycket av torget att det är en enda stor spårvagnshållplats. När vi flyttat till Göteborg har vi besökt torget flera gånger; för att handla bröd på Cumpane Bageri och besöka Myrornas second hand. 2018 upptäckte vi att det finns ett näsduksträd på Olskroksgatan strax intill torget. Söder om torget ligger Östra kyrkogården, som vi haft anledning att besöka flera gånger.

Fräschaste skylten av de tre torgens, men undanskymd och anonym, men alla vet väl att spårvagns- och busshållplatsen är Olskrokstorget.

Där borta ligger Stampen. Inte helt enkelt att ta sig därifrån till Olskrokstorget, men jakten på kaffe och GP ...

... gjorde att jag lyckades ta mig dit. Men jag fick vänta utanför ICA innan de öppnade.

Den del av Olskrokstorget som känns som ett torg, lite i skymundan.

En stor del av torget upptas av handelsbodar med bland annat en fiskhandlare, som varje torg i Göteborg med självaktning måste ha.

Det centrala på Olskrokstorget verkar vara den livligt trafikerade spårvagnshållplatsen.

Backen ner mot Olskrokstorget, från Redbergsplatsen och Östra kyrkogården.

Lyssningstips: Podden En kvart om Göteborg, av Göteborgs stadsmuseum.

Nu har vi lärt känna tre torg i Göteborg, och det finns många fler att upptäcka.

Pappa Torgny och Mamma Gunilla

När vi hälsade på vår äldsta son som bodde i Stampen under några år så tittade jag ofta längtansfullt på Skansen lejonet, men det gick inte att gå dit för järnvägen och motorvägen låg i vägen.

Att ta sig till Skansen Lejonet är inte helt enkelt. Särskilt som lejonet inte en syns. Men skam den som ger sig; vi gav inte upp utan hittade (cykel-)vägen dit en solig dag sommaren 2018.

När vi så småningom flyttade från Värmland till Göteborg fick vi möjlighet att leta oss dit. Vi bor ju inte så långt ifrån så vi tog cyklarna. Men det var inte lätt att hitta dit. Man får cykla över och under och fram och tillbaka men till slut kom vi fram.

Vi tog Danska vägen till Olskroken och vidare över E20/E6 och sedan vidare ...

När vi parkerat cyklarna gick vi uppför Emerantias backe för att komma upp till Skansen.

Emerantias backe med blicken mot Skansen Lejonet.

Emerantia var en modig kvinna som försvarade Gullbergsvass hus som låg på kullen innan Skansen byggdes 1687. Sverige och Danmark låg ju i ständiga krig så även 1612. Maken Mårten Krakow var sängliggande med en skottskada i benet så han överlämnade försvaret till sån dådkraftiga hustru. Hon slog tillbaka fem anfall av danskarna. Hon och de andra soldathustrurna samlad skrot och sköt på motståndarna och kokade lut och hällde över dem. Hon vann slaget.

Lejonet!

Skansen Lejonet och Skansen Kronan ritades av Erik Dahlberg och började byggas i maj 1687. Vi det här laget hade Karl X vunnit över danskarna och södra Sverige var numera svenskt. Men det var ju inte långt till Danmark och de ville ju gärna ha tillbaka den ”vackraste delen” av Danmark. Så Karl XI lät förstärka försvaret av Göteborg. Skansen stod klar 1692 och gick ur militär tjänst 1942. Det ståtliga 4 meter höga lejonet sattes upp 1893.

Från Skansen Lejonet ser vi bangården, Judiska begravningsplatsen, Stampen, Nya Ullevi, Gothia Towers, Gårda ...

Skansen renoverades på 1970-talet och 1974 blev det förbundsborg för Götiska förbundet som ordnar trevliga guidade turer. Skansen kan också hyras för fester. När vi var där var det dukat för bröllop. Mäktig lokal för en sådan fest.

Utgrävning som blottlägger Gullbergshus som Emerantia med kraft försvarade, då maken hade lite ont i benet.

I samband med grävningar för Västlänken hittade man lämningar efter Gullbergsvass hus, spännande att få en glimt av 1500-talet.

Gunilla med vår guide den sommardag då vi äntligen kom till Skansen Kronan.

Man kan läsa mer om Emerantia, Erik Dahlbergh, Skansen Lejonet, Götiska förbundet och kungarna på Wikipedia.

Lyssningstips:
Podden Kvinliga krigare om Emeratia

Det finns alltid en väg som leder till målet!

Mamma Gunilla och Pappa Torgny