På vår gata i stan – Jakobsdalsskogen

Hemma på min gata i staaaaan, som Stina i Saltkråkan sa. Hemma på vår gata i stan finns det en fin liten skog som är precis lagom för en hundpromenad eller en vårpromenad när solen tittar fram. Det är inte vilken skogsdunge som helst. Den består av gamla ekar, och bokträd, gamla stengärdsgårdar och en husgrund, mattor av vitsippor och mindre bestånd liljekonvaljer.

Jakobsdal var en gård i stadsdelen Bö i Göteborg, belägen vid Sankt Sigfrids plan där ryska generalkonsulatet numera ligger. Det tidigare namnet var Örgryte Stom, som var sätesgård för avlöning av prästerna.

1819 köptes gården av apotekaren Hans Jacob Cavallin och kom då att kallas för Jacobsdal. Cavallin inrättade ett kemiskt-tekniskt laboratorium på området och anlade stora medicinalväxtodlingar.

Jakobsdalsgatan, Laboratoriegatan, Laboratorietrappan och Stomgatan har fått namn efter gården och Cavallins laboratorieverksamhet. Stomgatan bytte år 1952 namn till Örgryte Stomgata.

När Torgny ska förklara var i Göteborg vi bor brukar han säga: om du åker bergodalbanan Balder på Liseberg, titta till vänster när du just kommit upp på toppen så ser du toppen på ekarna på vår gata. Det stämmer ganska bra. Det går också att säga: i änden av Jakobsdalsgatan som börjar bakom ryska konsulatet. Vi hyr en lägenhet i ett av 30-talshusen under de stora ekarna.

Vid vändplanen börjar skogsdungen. Den är inte stor men den är en härlig oas för promenader, både med och utan hund. Redan innan vi flyttade till Göteborg tog vi ibland promenader där med Samuel och Annas hund Filip. De bodde på Jakobsdalsgatan innan vi flyttade dit. Då följde vi Filip och den tur han valde att ta. Efter Torgnys cykelolycka med hjärnskakning som resultat började han försiktigt ta promenader i närområdet, som återhämtning. Först i Filips fotspår och sedan lite längre turer. Då upptäckte han den fina gläntan i skogen, den med stengärdsgården, husgrunden och de riktigt stora ekarna. Skogen är omgärdad av Liseberg, Polishuset, E6:an, E20:an och Sankt Sigfridsgatan, men där i gläntan försvinner ljuden och det är ett märkligt lugn.

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.

Här ligger stora stenar, liksom ordnade.

Så småningom glesnar det och ljusnar. Stegen blir längre. En gångstig smyger sig fram till mig. Jag är tillbaka i kommunikationsnätet.
(Tomas Tranströmer)


Gläntan i skogen där livet började återvända efter hjärnskakningen ...


I änden av Jakobsdalsgatan, vid vändplanen, finns vår lilla skog – vår oas i storstaden.


Fille under en av våra promenader i Jakobsdalsskogen.


Vår i vardande i Jakobsdalsskogen.


Torgny i vårhatt och "ny" kamera.


Gunilla är blomälskare av stora mått som njuter av blommor året runt. Dessa vitsippor fångade hon på bild i vår lilla skog.


Svalört.


Det finns gott om död ved i Jakobsdalsskogen, till nytta för småkrypen.


Rester av en stengärdsgård som delade av markerna i Jakobsdal.


Jakobsdalsskogen är omgärdad av storstaden. Här är det anonyma polishuset och bortom det Boråsvägen.


Och på andra sidan ligger E6:an och Liseberg.


Efter rundan är vi åter vid vändplanen och strax hemma.

Vi gillar vår stadsnära natur!

Pappa Torgny och Mamma Gunilla