Marstrandsön med Nålsögat

Vi har tidigare besökt Marstrandsön några enstaka gånger; dels för guidade turer på Carlstens fästning, dels för att besöka julmarknaden på fästningen. Dock har vi aldrig gått runt på ön. I somras har vi besökt flera förkastningssprickor och när vi såg att det fanns en sådan på Marstrandsön också, nämligen Nålsögat, passade vi på att ta en tur till Marstrand när sommarvärmen kom åter i början av augusti. Det blev en fin vandring med minnesvärda naturupplevelser och som av en tillfällighet avslutades med att vi fick se Marstrandsön från havet.


Nålsögat på Marstrandsön, en spännande och äventyrlig naturformation.

Eftersom det är coronatider och fint väder åkte vi tidigt för att undvika trängsel på båten till ön. Det gick bra och vi vek av norrut från färjeläget för att hitta promenadslingan som går runt ön. Det var fina gångstigar och trappor där så behövdes, samt gott om kartor och skyltar. Ganska tidigt på slingan vek en stig av mot stranden och där öppnade sig, eller snarare slöt sig, Nålsögat som är en smal passage mellan två klippor på väg ut mot Skallens Fyr. Det är så smalt att man inte ens behöver vara bredaxlad för att tvingas gå på tvären genom den smalaste passagen. En fascinerande naturformation.

Efter nålsögat gick vi förbi S:t Eriks park som anlades i mitten av 1800-talet. Här finns idag 19 olika träd- och buskarter. Bortom parken ligger näckrosdammen med både vita och röda näckrosor, en vacker och stillsam oas med bänkar för den som vill stanna upp och njuta en stund. Strax ovanför S:t Eriks park ligger S:t Eriks grotta. Här gömde sig öborna när Carlstens fästning belägrades av den dansknorske sjöofficeren Tordenskiöld 1719.

På öns högsta punkten, 50 meter över havet ligger Lotsutkiken. Här är det fri sikt över havet och obruten horisont. Västerut ligger fyren Pater Noster och söderut kan Vinga fyr anas vid horisonten. I sydost går det att se toppen av kranarna i Göteborgs hamn och på närmaste höjd bredvid Lotsutkiken ligger Carlstens fästning. Med den utsikten är det perfekt att slå sig ned med medhavd matsäck.

Väl nere i samhället igen sökte vi oss in i de mindre gränderna. Där fann vi först kyrkan och sedan församlingshemmet. Vid ett tidigare besök kunde vi köpa fika i församlingshemmet och slå oss med i Sinnenas trädgård. Nu var församlingshemmet stängt men trädgården öppen, men en välkomnande skylt. Vi gick in och fann en grönskande oas med olika trädgårdsrum och sittplatser för avkoppling. Som tur var hade vi kaffe kvar i termosen. Hit kommer vi med säkerhet att återvända!

Vi förberedde oss därefter för att ta färjan tillbaka till fastlandet och bilen som väntade. Då ringde vår dotters svärföräldrar. De var 20 minuter bort med båten och hade sett på Facebook att vi var på ön. De lade till i hamnen och bjöd oss på en båttur runt Klåverön och satte sedan av oss på landsidan. Vi fick se Carlstens fästning från havet i härligt solsken. Tack Anna-Lena och Sven Åberg!


Carlstens fästning på Marstrandsön, sedd från färjeläget på landsidan (som också är en ö).


Det fanns gott om skyltar som visade vägen till öns sevärdheter. 1:an är Nålsögat, som var vårt primära mål.


Stigar och trappor gör naturen på Marstrandsön lättillgänglig.


Nålsögat ger skäl för namnet.


Näckrosdammen med sina vita och röda näckrosor var en vacker plats att sitta ner en stund.


De sällsynta röda näckrosorna.


Entrén till S:t Eriks grotta med stenen "Predikstolen", ett stenblock där prästen höll sina predikningar under belägringen.


Dagens matsäck bestod av tunnbrödsrullar med kaviargrädde ...


... som avåts med Carlstens fästning som granne ...


... och fyren Pater Noster i fonden.


En av Sveriges största fjärilar, Makaonfjärilen, gjorde oss sällskap.


Marstrands församlingsgård ...


... med Sinnenas trädgård välkomnade oss till en stunds avkoppling ...


... med medhavd fika.


Besöket på Marstrandsön avslutades med att vi blev bjudna på en båttur med Sven och Anna-Lena Åberg ...


... då vi fick se Carlstens fästning från havet ...


... en sälkoloni ...


... samt en tur genom kanalen mellan Klåverön och Koholmen, som bitvis var trafikerad som E6:an.

Fånga dagen!

Pappa Torgny och Mamma Gunilla