Smithska udden – Smitten

Skriv ut

När vi flyttade till Göteborg trodde vi att vi flyttade till havet. Det gjorde vi uppenbarligen inte, vi flyttade till en Älv. Det är ju i och för sig trevligt, precis som i Karlstad. För att komma ut till havet får vi anstränga oss lite, för det är inte helt lätt att hitta lättillgängliga ställen. Det är mycket som ligger i vägen, hamnar bland annat. Och kommer man väl ut till kusten ligger det oftast öar utanför. Att få se solen gå ner i havet kräver viss planering.

Med tiden har vi hittat några ställen som tillgängliga. Stora Amundön, Särö Västerskog och så ut på öarna förstås. Idag, då vintersolståndet inföll, var det grått men vi anade en ljusning på himmeln. Vi hoppade in i bilen och körde mot Näset och Smithska udden som vi hört talas om som ett ställe med fina badmöjligheter. Och där fick vi se ljuset!

Jonathan och Gunilla andäktiga inför havet och ljuset.

Googla är ett snabbt och enkelt sätt att hitta information. Googla på Smithska udden och informationen handlar mest om badplatsen. Badplatser på sommaren är inte något vi suktar efter. Men på vintern när det är folktomt, eller i alla fall glest befolkat, gillar vi dem. Vi gillar havet, ljuset, klipporna, fåglarna, stänket från vågorna, de vindpinade träden och till och med vinden ...

Smithska udden, även kallas ”Smitten”, är den sydligaste spetsen på Näset-udden i Göteborg. Udden är känd som en av Västsveriges bästa fågelskådningslokaler, särskilt under sträckperioderna på vår och höst. Smithska udden är även namnet på badplatsen som finns där. En populär badplats med gräsytor, bryggor, klippor och lekplats.

Gunilla som är flitig skyltläsare, när jag smyger omkring och söker efter motiv att fotografera, har alltid något att berätta.

På Smithska udden finns det spår av mänsklig verksamhet från bronsåldern, i form av stenrösen. I modern tid har det brutits sten här, gatsten. Här fanns också en lokal hamn från vilken stenen kunde skeppas. Det var också vid Smithska udden som en ung blåval strandade 1865. Två fiskare fann valen och dödade den. De sålde den till James Dickson som lät Göteborgs museum ta han om den. Skinnet monterades på en ram formad som valen (16 m lång) och turnerade runt i Europa för att 1918 hamna på Göteborgs Naturhistoriska museum, där den fortfarande går att beskåda. Vissa dagar går det också att få gå in i den Malmska valen till exempel vid Valborg och när det är val.

Vi tycker bäst om badplatser på vintern, när det inte är så trångt. Passar särskilt bra i coronatider.