Vi har varit så många gånger i Botaniska Trädgården, men aldrig till Lilla Änggården. Stora Änggården ligger inne i Botaniska, det stora gula 1800-tals huset strax efter växthuset.

Idag startade vi tidigt för att undvika trängsel och gick direkt till Lilla Änggården. Den ligger söder om trädgården och det finns skyltar som visar vägen.

När du kommer till Lilla Änggården ligger huset uppe till vänster om entrén med en fruktträdgård vid sin sida. När du går runt huset ser du tydligt de olika byggfaserna från 1700-talet, 1800-talet och 1900-talet. När corona-pandemin är över finns det visningar som Stadsmuseet ordnar.

Lilla Änggården är Göteborgs stadsmuseums sommarfilial i natursköna Änggårdsbergen som omgärdar Botaniska trädgården.

Läs mer: Lilla Änggården

Nu har vi hittat det där stället det är lätt att ta sig till och där det finns natur, ytor att röra sig på och där ljuset finns på vintern. I Karlstad åkte vi antingen till Skutberget i Karlstad eller Kummelön utanför Kristinehamn när vi vill få både ljus och natur. Kummelön var favoritstället, med ekbackar, blåsippor, vatten, nattviol, sjö- och skogsfågel.

I Göteborg har vi hittat till Stora Amundön i Askim. Det är en ö med broförbindelse och stor parkering på landsidan. På ön finns det strandängar, skogspartier med gångstigar, ekbackar, klippor och stränder av olika karaktär. Det finns gott om sjöfågel och betande tamdjur, badplatser och ensliga klippor, vackra utsiktsplatser och bänkar att slå sig ner på.

Vi söker oss gärna ut mot havet när februarisolen ger sig till känna. Att få sol och öppna vyer gör gott för kropp och själ.

Läs mer: Stora Amundön

En söndag i mars när det mesta är stängt pga pandemin – gudstjänster, museer, utställningar mm – så är kyrkogårdarna ett passande utflyktsmål. Vacker miljö, natur, arkitektur, kultur, fågelliv, stillsamt och lätt att hålla avstånd. Vi har besökt Östra kyrkogården många gånger, men Kvibergs kyrkogård bara en gång och då i samband med en begravning. Eftersom solen sken och vi tycker om att besöka kyrkogårdar tog vi en tur till Kviberg denna marssöndag.

Kvibergs kyrkogård, i Östra Göteborg norr om Gamlestaden.

Läs mer: Kvibergs kyrkogård

Var hittar man platser för promenader i storstäder, platser som är vackra, en bit från stadens brus med både stillhet, natur och historia? Kyrkogårdarna erbjuder allt detta och de finns nära. Inom gångavstånd har vi Örgryte gamla kyrkas kyrkogård, Örgryte nya kyrkogård, Tåns kyrkogård, Stampkyrkogården, Mosaiska begravningsplatsen och Östra kyrkogården. Och lite längre bort ligger Västra kyrkogården med ett av de fem näsduksträden i Göteborg. Det finns naturligtvis fler begravningsplatser, men dessa är det som vi har besökt, och Östra flest gånger.

Röhss och Keillers grav på den så kallade Rikemanskullen på Östra kyrkogården. Skulpturerna symboliserar sorgen, hoppet och uppståndelsen.

Läs mer: Östra kyrkogården i Göteborg

När vi bodde i New York under tidigt 80-tal fann vi en svensk öl som kom från Göteborg, Kalback. Det var en öl från Pripps och vi hade aldrig stött på den tidigare. Namnet kom från källan där vattnet hämtades och källans namn var Kallebäck. För Gunilla var det ett bekant namn, Kallebäck alltså. Farmor Hanna bodde där, och det var roligt att hitta den kopplingen hem till Göteborg i USA. När vi flyttade hem till Sverige och besökte Göteborg och farmor Hanna åkte vi förbi Kallebäcks källa, men bara så vi såg den från Boråsleden.

Sedan vi flyttat till Göteborg har vi passerat källan många gånger, men bara på stora vägen. Och vi har sagt att vi borde leta upp en väg som går in till källan. Så läste vi boken Örgryte i flydda dar av Sören Skarback och då dök källan upp igen. En solig eftermiddag letade vi oss i alla fall fram till Gamla Boråsvägen och källan. Som bonus hittade vi också en kolerakyrkogård och Kung Rings grav.

Gunilla begrundar en skylt som berättar om Kallebäcks källa, invid Boråsleden.

Läs mer: Kallebäcks källa

När vi, innan vi flyttade till Göteborg, reste söderut var det oftast på E6. Efter Göteborg kom det ett område med en stor enebacke som Gunilla alltid kommenterade med värme i rösten; en så fin enebacke, här måste vi stanna någon gång. För mig som bott i Södermanland var det inte så anmärkningsvärt. Där fanns det gott om enebackar. I en enebacke hade vi vår pulkabacke och där smög vi omkring i skymningen och lekte.

När vi för snart fem år sedan flyttade till Göteborg passerade vi ofta Sandsjöbacka på våra utflykter, nu hade vi tagit reda på vad området heter, och vi gjorde en gång ett försök att komma in i området från en rastplats vid E6:an. Men det var inte så charmigt. Men någon gång ska vi väl lyckas ...

Sandsjöbacka har flera entréer med bra parkeringsmöjligheter samt bra skyltar och uppmärkta leder.

Läs mer: Sandsjöbacka om vintern