Mat ska vara god, och enkel att laga. Därför gillar vi det här receptet på vodkapasta! Få ingredienser och kort tillagningstid, men ack så gott. Receptet kommer från matinfluencern och kokboksförfattarinnan Sofia Wood. Kan varmt rekommendera ett besök på hennes instagram-konto @sofia_wood!

Svärfar och svärmor intygar: Görgött, och dessutom bli bjuden på mat hemma!

 För 4 portioner behöver du:
- 1 gul lök
- 3 vitlöksklyftor
- Ca en halv tesked chiliflakes
- 200 gram tomatpuré
- 0,5 dl vodka
- 2,5 dl matlagningsgrädde
- 1-2 dl pastavatten
- 1 dl riven parmesanost
- Pasta (gärna rigatoni! Passar utmärkt till)

Börja med att finhacka lök och vitlök. Stek löken i olivolja, på medelhög värme, i några minuter så den blir genomskinlig och mjuk. Ha sedan i vitlök och chiliflakes, och stek i någon minut till.

Efter detta har du i tomatpurén. 200 gram är alltså nästan en hel tub, det ska vara mycket! Tomatpurén får sedan steka i minst 10 minuter, tills den blir karamelliserad och tegelstensröd. Under tiden kan du börja koka pasta. Tänk på att ha mycket vatten, ca en liter vatten per 100 g pasta, och mängder med salt. Pastavattnet ska smaka som havsvatten!

När tomatpurén har fräst tillsammans med löken i minst 10 minuter har du i vodkan. Du kommer inte känna smaken av vodkan när maten är klar, den ger bara ett härligt sting till såsen. Vodkan får koka bort nästan helt innan du har i matlagningsgrädden. Låt sedan såsen puttra medan pastan kokar färdigt.

Låt pastan koka tills den är al dente. Ingen sladdrig pasta här inte, utan vi vill ha tuggmotstånd! Spara en kopp av pastavattnet innan du häller av det. Det innehåller nämligen mängder med stärkelse och kommer göra under för såsen. Häll i ca 1 dl pastavatten, den rivna parmesanen och den kokta pastan i såsen (det kan vara enklast att blanda allt i en stor kastrull) och låt koka ihop under några minuter. Häll i lite mer pastavatten om du tycker det behövs. Servera med lite extra riven ost, ett drag svartpeppar och lite ruccola på toppen så är du hemma!

Ät och njut!

Svärdotter Ida

 Veckans nykomlingar i köket kommer från min arbetskamrat Kristina och ett fynd i svinnsmartlåda med persiljerot som jag aldrig ätit förut. Receptet googlade jag fram och det kom från ICA men jag bytte ut hasselnöt till mandel. Torgny gillade crunchet.

Ser lite skumt ut med toppingen på persiljeroten, men det var riktigt gott. Passa bra till potatissalladen.

Potatissallad är aldrig fel, det är alltid gott.

Kristinas potatissallad

6 port

1 kg kokt kall färskpotatis
1 påse ruccola
4 soltorkade tomater i olja, strimlade
1 dl olivolja
2 msk balsamvinäger
1 tsk örtsalt
3 krm svartpeppar
3 strimlade rödlökar
3 pkt fetaost

Blanda till dressing och häll över potatisen. Tillsätt övriga ingredienser.

Parmesangrattinerad persiljerot

300 g persiljerot, påminner om palsternacka men inte så söt
4 msk olivolja
4 msk mandel
1/2 dl riven parmesan
1/2 dl panko
2 msk hackad persilja

Skala persiljeroten och dela den i kvartar på längden. Blanda med olivoljan. Gratinera ca 15 minuter i ca 200° till de är nästan mjuka. Hacka mandel och blanda med parmesan, panko och persilja. Lägg det över persiljerötterna och gratinera ca 15 minuter till. Håll koll så att värmen inte blir för hög och bränner toppingen. Bered er på en ny och spännande smakkombination.

Svinnsmart är också gott!

Mamma Gunilla och Pappa Torgny

Det här receptet såg jag på Facebook "smarrig.tv", en kul sida för matglada. Ett enkelt recept med två ägg och det som finns hemma. Jag gjorde min egen variant med det jag hade hemma. Det passar bra som förstärkt frukost eller lätt lunch. Påminner lite om amerikansk frukostpannkaka men matig istället för söt.

Vi åt dem till sen frukost, eller var det tidig lunch ...

Med många ingredienser är det bra att förbereda sig och mäta eller väga upp.

2 ägg
1 tsk salt
2,5 tsk bakpulver
0,5 dl olivolja
1 riven potatis
1,5 -2 dl mjöl

Detta är basen och sedan kan man smaksätta vad man hittar i kylskåpet och gillar.

hackad tomat
strimlad basilika
färskost

Stek på medelvärme.

Dressingen består av crème fraiche och Italiensk salladskrydda.

Ha en god dag!

Mamma Gunilla och Pappa Torgny

Idag provade vi en annan smakvariant när Andreas och Ida var på besök.

2 rivna potatisar
1 ask kantarellost
1 näve torkade, blötlagda och hackade trattkantareller
lite hackad persilja

sås: crème fraiche och persilja

Detta fick godkänt.

Vi var nyss i Varberg där de har marknad onsdag och lördag stora delar av året, även nu i coronatid. Där hittade vi färskpotatis som jag passade på att köpa. Receptet kommer från ICA och jag lockades av basilikan och tomaten i receptet. Lite annorlunda men gott! Jag har förenklat originalet lite och gjorde för 2 istället för 6 portioner.

En god kall potatissallad på färskpotatis.

500 g små färskpotatisar, kokta och kalla
1 liten färsk lök
1/2 saltgurka
1 dl crème fraiche
1/2 dl majonnäs
2 msk strimlad soltorkad tomat i olja
2 tsk dijonsenap
1 msk kapris
75 g babyplommontomater
grovstrimlad färsk basilika
salt och svartpeppar

Mixa de soltorkade tomaterna med lite crème fraiche. Blanda alla ingredienser till såsen utom tomater och potatis. Dela tomaterna och potatisen och vänd ner försiktigt. Klart!

Potatis är gott (citat Andreas Lindén)!

Mamma Gunilla och Pappa Torgny

Gunilla jobbar i Sävedalens kyrka i Partille pastorat och cyklar gärna till jobbet. Då och då har Gunilla anledning att cykla till in till Partille för något möte i församlingshemmet eller för att biträda någon kollega. Då cyklar hon förbi ett fint område som hon blivit nyfiken på. Så vi letade upp det en lördag i början av juni.

Området heter Finngösaravinen och cykelbanan passerar vid den norra änden. När vi googlar får vi bara uppgifter om den politiska striden om en väg som var tänkt att gå genom ravinen. På Wikipedia stod det i alla fall att en man från Finland bodde för länge sedan vid bäcken. ”Gösa” är ett gammelsvenskt ord för bäck, därav namnet Finngösa. För att få veta mer åkte vi dit.

Vi parkerade i ett villaområde söder om cykelvägen och hittade en promenadväg in i ravinen. Det var slående många olika träd och trädgårdsväxter i ravinen, kan gissa att det dumpats ett och annat trädgårdsavfall i terrängen. Vi fick en fin promenad norrut där ravinen slutade i en minder park nedanför några villor. Vi vände söderut och där blev det mer av en ravin då vi hittade bäcken, gösa, som bitvis var kulverterad. Vi gissade att vattnet kom från området där Björndammen ligger, i Partille.

En fin promenad lättillgänglig för oss göteborgare, för att inte säga lättillgänglig för sävedalsborna. Och på vägen hem stannade vi till för en fika vid Cederleüfs & Svenheimers bageri och konditori i Sävedalen. Väl värt ett besök!

En stilla promenad i coronatid. En stunds vila vid bäcken.

En av vägarna ner till Finngösaravinen från bostadsområdet väster om ravinen, från Ravinvägen.

En av stigarna in till ravinen.

En vacker parkliknande glänta gränsar till cykelbanan i norra delen av ravinen.

En snäcka som nått vägs ände.

Blivande träd rotar sig i gammal stubbe.

Stigarna går bitvis i lummig terräng.

Här dyker bäcken upp första gången under vår promenad, eller snarare ner i en kulvert som tar den till Säveån.

Humleblomster längs stigen.

Finngösaravinen ligger omgärdad av bostadsområden. Inte mycket folk i rörelse, men vi var (som vanligt) tidigt ute.

Bäver eller konstnär, eller både och.

Fläderblom.

En gofika är aldrig fel, särskilt inte hos Cederleüf & Svenheimer i Sävedalen.

Bra start på helgen!

Pappa Torgny och Mamma Gunilla

Eftersom vänner och arbetskamrater noterar att vi gör utflykter i vårt närområde får vi tips på bra utflyktsmål. Ett sådan är ravinen och grottorna vid Sundsby på Tjörn, som min arbetskamrat Carina Frykman tipsade oss om: ”Vi var i Stigfjordens naturreservat på Tjörn. Vid Sundsby säteri. Har ni varit där? Vandringsleden mot Grottorna går genom denna spännande passage. Kan bli spännande utflykt med barnbarna!”

Carinas bilder på Facebook såg dramatiska ut så vi tog det säkra före det osäkra och åkte dit utan barnbarn, för att reka lite …

Vi har varit vid Sundsby flera gånger tidigare. Parkerat och gått mot Säteriet för att fika eller äta vid Sundsby Café. Då har vi sett skyltar mot grottorna, men inte lämnat stigen. Caféet har varit målet. Denna gång var målet grottorna, och fikat fanns i ryggsäcken.

Från parkeringen utgår det vandringsstigar, eller snarare vandringsleder breda som grusvägar, som delar upp sig i olika slingor. Den längsta, Sundsbyleden är 4,8 kilometer. Vi följde leden och vek av mot grottorna och Solklinten, en utsiktsplats med fri sikt ut mot Stigfjorden och ut mot havet, några hundra meter över havet. Det är med andra ord ordentliga stigningar. På Solklinten vad det vackert, men ack så blåsigt.

Efter Solklinten vandrade vi mot grottorna, som ligger nedanför Solklinten. För att komma dit fick vi ta oss genom en smal och djup ravin med höga branta sidor. Högt över våra huvuden sitter stora fastkilade klippblock och i den långa och trånga passagen får vi både klättra över och krypa under stora klippblock. Bitvis inte helt enkelt att ta sig fram, men vi lyckades. Hade det varit en blöt vår hade det inte varit så trevlig, kunde vi gissa. På andra sidan ravinen finns en stor grotta bildad av ett nedrasat jätteklippblock som bildar tak till grottan.

Efter ravinen skulle vi ta oss tillbaka mot parkeringen, men missade leden och fick ta oss fram i nästan obanad terräng. Det blev fortsatt klippklättrande innan vi var nere vid leden igen. Men först fika i den skira grönskan i en vacker vitsippsslänt. Medhavd fika är en viktig del av naturupplevelsen!

På väg ner i ravinen, med ryggsäck på ryggen och systemkamera på magen. Hade varit smidigare utan ...

Utflykten börjar alltid hemma, med förberedelser. I förberedelserna ingår att göra fika och titta på karta!

Väl på plats fortsätter förberedelserna genom att noga läsa alla skyltar.

Sundsbyleden är stora leden, lätt att ta sig fram på ...

... och det finns många utsiktspunkter och rasplatser.

De olika lederna som viker av från Sundsbyleden är bra märkta.

Det är branta stigningar mot utsiktspunkten Solklinten. Och det är ordentliga ledstänger och trappor på de brantaste ställena.

Här står Torgny och begrundar den smala och djupa ravinen. När vi väl gett oss ner i den finns det ingen återvändo.

Här är det över och under klippblock som gäller.

Två enorma klippblock sitter fastkilade ovanför oss.

Gunilla har tagit sig genom den trängsta passagen, under ett klippblock.

Välförtjänt fika efter strapatsrik vandring, understundom klättrandes både uppåt och nedåt. Havtornssmoothie, ciabatta med brieost och grönsaker och givetvis kaffe.

Vem lutar sig mot vem?

På vägen åter mot parkeringen hittade vi denna välförsedda rastplats i en skalgrusgrop.

Månde detta vara ostron, mussla och snäcka. I alla fall gör de jorden kalkrik ...

... vilket blåsipporna gillar.

"Skalgrusgropen bildades för 10.000 år sedan då havet täckte området. Musslor och snäckskal samlades här och har genom årtusenden malts ner till ett fin grus. Detta har man sedan tagits tillvara och använts för gödning och vägförbättringar. Blåsipporna finner här förutsättningar för att blomma rikligt."
(skylt vid skalgrusgropen)

Pappa Torgny och Mamma Gunilla