Vi var nyss i Varberg där de har marknad onsdag och lördag stora delar av året, även nu i coronatid. Där hittade vi färskpotatis som jag passade på att köpa. Receptet kommer från ICA och jag lockades av basilikan och tomaten i receptet. Lite annorlunda men gott! Jag har förenklat originalet lite och gjorde för 2 istället för 6 portioner.

En god kall potatissallad på färskpotatis.

500 g små färskpotatisar, kokta och kalla
1 liten färsk lök
1/2 saltgurka
1 dl crème fraiche
1/2 dl majonnäs
2 msk strimlad soltorkad tomat i olja
2 tsk dijonsenap
1 msk kapris
75 g babyplommontomater
grovstrimlad färsk basilika
salt och svartpeppar

Mixa de soltorkade tomaterna med lite crème fraiche. Blanda alla ingredienser till såsen utom tomater och potatis. Dela tomaterna och potatisen och vänd ner försiktigt. Klart!

Potatis är gott (citat Andreas Lindén)!

Mamma Gunilla och Pappa Torgny

Det här är en höjdare för den som gillar basilika. Receptet är skapat i stunden så det finns inga rätt och fel. Idén föddes när jag skulle använda överbliven kokt kall potatis.

Keson var svinnsmart, de kokta potatisarna var rester och basilikan har stått i fönstret och växt ett tag.

Det ser gott ur redan nu, eller hur!

Före ugnen och ...

... och efter ugnen.

Gul lök, gärna färsk
Kall kokt potatis
Färsk basilika
Raps- eller olivolja
Färska tomater
Salt och svartpeppar

Skala och tärna potatisen. Hacka löken. Mixa olja och basilikablad. Tillsätt salt och svartpeppar. Blanda olja och potatis. Blanda ner löken och lägg på tomatklyftorna. Gratinera i ugnen i ca 25 minuter i 175˚

Servera med keso eller fetaost.

Mamma Gunilla och Pappa Torgny

Eftersom vänner och arbetskamrater noterar att vi gör utflykter i vårt närområde får vi tips på bra utflyktsmål. Ett sådan är ravinen och grottorna vid Sundsby på Tjörn, som min arbetskamrat Carina Frykman tipsade oss om: ”Vi var i Stigfjordens naturreservat på Tjörn. Vid Sundsby säteri. Har ni varit där? Vandringsleden mot Grottorna går genom denna spännande passage. Kan bli spännande utflykt med barnbarna!”

Carinas bilder på Facebook såg dramatiska ut så vi tog det säkra före det osäkra och åkte dit utan barnbarn, för att reka lite …

Vi har varit vid Sundsby flera gånger tidigare. Parkerat och gått mot Säteriet för att fika eller äta vid Sundsby Café. Då har vi sett skyltar mot grottorna, men inte lämnat stigen. Caféet har varit målet. Denna gång var målet grottorna, och fikat fanns i ryggsäcken.

Från parkeringen utgår det vandringsstigar, eller snarare vandringsleder breda som grusvägar, som delar upp sig i olika slingor. Den längsta, Sundsbyleden är 4,8 kilometer. Vi följde leden och vek av mot grottorna och Solklinten, en utsiktsplats med fri sikt ut mot Stigfjorden och ut mot havet, några hundra meter över havet. Det är med andra ord ordentliga stigningar. På Solklinten vad det vackert, men ack så blåsigt.

Efter Solklinten vandrade vi mot grottorna, som ligger nedanför Solklinten. För att komma dit fick vi ta oss genom en smal och djup ravin med höga branta sidor. Högt över våra huvuden sitter stora fastkilade klippblock och i den långa och trånga passagen får vi både klättra över och krypa under stora klippblock. Bitvis inte helt enkelt att ta sig fram, men vi lyckades. Hade det varit en blöt vår hade det inte varit så trevlig, kunde vi gissa. På andra sidan ravinen finns en stor grotta bildad av ett nedrasat jätteklippblock som bildar tak till grottan.

Efter ravinen skulle vi ta oss tillbaka mot parkeringen, men missade leden och fick ta oss fram i nästan obanad terräng. Det blev fortsatt klippklättrande innan vi var nere vid leden igen. Men först fika i den skira grönskan i en vacker vitsippsslänt. Medhavd fika är en viktig del av naturupplevelsen!

På väg ner i ravinen, med ryggsäck på ryggen och systemkamera på magen. Hade varit smidigare utan ...

Utflykten börjar alltid hemma, med förberedelser. I förberedelserna ingår att göra fika och titta på karta!

Väl på plats fortsätter förberedelserna genom att noga läsa alla skyltar.

Sundsbyleden är stora leden, lätt att ta sig fram på ...

... och det finns många utsiktspunkter och rasplatser.

De olika lederna som viker av från Sundsbyleden är bra märkta.

Det är branta stigningar mot utsiktspunkten Solklinten. Och det är ordentliga ledstänger och trappor på de brantaste ställena.

Här står Torgny och begrundar den smala och djupa ravinen. När vi väl gett oss ner i den finns det ingen återvändo.

Här är det över och under klippblock som gäller.

Två enorma klippblock sitter fastkilade ovanför oss.

Gunilla har tagit sig genom den trängsta passagen, under ett klippblock.

Välförtjänt fika efter strapatsrik vandring, understundom klättrandes både uppåt och nedåt. Havtornssmoothie, ciabatta med brieost och grönsaker och givetvis kaffe.

Vem lutar sig mot vem?

På vägen åter mot parkeringen hittade vi denna välförsedda rastplats i en skalgrusgrop.

Månde detta vara ostron, mussla och snäcka. I alla fall gör de jorden kalkrik ...

... vilket blåsipporna gillar.

"Skalgrusgropen bildades för 10.000 år sedan då havet täckte området. Musslor och snäckskal samlades här och har genom årtusenden malts ner till ett fin grus. Detta har man sedan tagits tillvara och använts för gödning och vägförbättringar. Blåsipporna finner här förutsättningar för att blomma rikligt."
(skylt vid skalgrusgropen)

Pappa Torgny och Mamma Gunilla

 En snabblagad koreansk potatisplätt från Zeinas gröna kokbok.

Konstigt namn, men gott!

Stek små plättar till dess de blir gyllenbruna.

Zeinas Greeen Kitchen.

500 g mjölig potatis
1 gul lök
1 msk potatismjöl
1/2 tsk salt

1 röd chili
1/2 rödlök
1 vitlöksklyfta
saften från 2 limefrukter
1/2 dl japansk soja
2 tsk sesamolja
2-3 msk palmsocker eller råsocker
1 msk finhackad färs koriander

Gör dressingen först så att den får mogna i smaken. Skala, tärna och mixa potatis och lök till en fin smet. Låt smeten rinna av och pressa ut vätska. Tillsätt potatismjöl och salt. Stek plättarna i rapsolja. Servera med dressing och limeklyftor.

Mamma Gunilla och Pappa Torgny

Lördagens utflyktstips hittade vi i GP. ”Många trevliga promenadstråk att upptäcka i Göteborg”. ”Håll gärna avstånd i coronatider. Men sitt för guds skull inte inne och tryck. Göteborgsområdet kryllar av fina promenadstråk att upptäcka.” Det håller vi med om och av 15 tips kunde vi bocka av 11 på en gång. Nu bockar vi av Svankällan också.

”För många av oss söder om älven är Hisingen nästan lite obekant men där finns massor av fräcka, udda och fina ställen. Ett av dem är Svankällan, ett område med gamla dammar där man förr odlade fisk men även blodiglar. Det är ett fascinerande och fågelrikt våtmarksområde med stigar och spångar. Där finns en promenad på ett par kilometer som jag absolut kan rekommendera.”

Vi fick oss en fin promenad och mötte en och annan joggare. Dock var det inte så många fåglar i vattnet. Några kanadagäss och ett ruvande gräsandspar. Det fanns ett gömsle, men fågeltornet var borta. Vi såg reser från en brand. Vi såg några fiskare vid bryggan och spår efter bäver.

Efter promenaden runt våtmarksparken kände vi att det var för tidigt att åka hem. Det kanske finns fler ”fräcka och udda ställen” på Hisingen. Vi googlade naturområden på Hisingen och fick flera förslag. Jämmerberget låg nära, så vi letade oss dit. ”Gå längs den två kilometer långa naturstigen uppe på berget och du bjuds på fina vyer över ett gammalt odlingslandskap och Göta Älv. På bergets krön finns en bronsåldersgrav.”

Även här var det en och annan joggare ute på den väl tilltagna gångvägaren. Och det fanns fina stigar vid sidan av gångvägarna. På sluttningen ner mot Kärra centrum finns gamla stengärdsgårdar, spår av terrassodlingar och gamla husgrunder med fruktträd. På Jämmerberget växer det många olika träd, allt från bok och gran (flera friväxande riktigt stora träd) till ek och blommande körsbärsträd. Platsen har tillhört både Danmark och Norge. Här har det krigats många gånger. År 1658 tog svenskarna över området från norrmännen.

Namnet Jämmerberget har det fått efter ett av torpen som låg vid foten av berget.

Två trevliga promenader, tar ca en timme att gå runt. Svankällan är barnvagnsvänlig men Jämmerberget är av förklarliga själ kuperat. Båda slingorna har rastplatser med bord så att man kan sitta ner och fika.

Svankällans våtmarkspark överraskade inte som fågellokal vid vårt besök, men en fin promenad fick vi.

Häggen doftade gott!

Tyvärr är fågeltornet borta, det lär ha brunnit ner.

Gömslet är kvar, men det var inte så mycket fågel att smyga på denna lördag i maj.

En mulmbox. Mulm är det lösa material som ansamlas inuti ihåliga träd. Den består framför allt av lös, murken ved. I mulmen lever en artrik och särpräglad fauna, skalbaggar och andra småkryp. 

Grävda dammar och kanaler där det odlats både blodiglar och fisk.

Det har varit en lång vitsippsvår i år.

Spåren av bäver såg i strandkanten och bäverhyddan på en ö strax utanför.

Som sagt, inte mycket fågel. Men vi skådade ett ruvande gräsandspar i vassen.

Så vi drog till Jämmerberget istället, strax söder om Svankällan.

En som inte jämrade sig ...

Tillgängliga gångvägar men ordentligt kuperat. 100 meter över havet ligger toppen av Jämmerberget.

Fin skog med död ved i olika stadier.

Vid sidan av gångvägarna finns finns stigar. Trevligare att gå på och mer blommor att se på.

På toppen ligger rester av ett gravröse vid gångvägen ...

... och på andra sidan gångvägen finns en "vilsten".

Jämmerberget ligger centralt i Kärra, med utsikt mot älven, Angeredsbron och Gårdsten om man så vill.

Stadsnära natur är också natur!

Pappa Torgny och Mamma Gunilla

En ekhage med mattor av vitsippor och ett gammalt soldattorp, natur- och kulturstig med stengärdsgårdar, träd och blommor samt en skalgrusbank, vindlande stigar och trappor till ett fyrtiotal jättegrytor och en utsiktsplats på Vårräkneberget med milsvid utsikt över Mjörn samt en minnessten över slaget mot danskarna 1566. Dessutom massor med informationstavlor, bord och bänkar samt en tillgänglighetsanpassad toalett. Allt detta och mer därtill bjuder Brobacka naturreservat nordväst om Alingsås på.

Det var när Torgny pratade utflyktsmål med en arbetskamrat som Brobacka dök upp. Magnus, som bor i trakterna hade själv cyklat dit med familjen och tyckte att det kunde vara ett lämpligt utflyktsmål för oss. Vi gillar natur, kultur och historia så vi tog första bästa tillfälle att åka dit, och vi blev inte besvikna. På många sätt påminde det oss om Kummelön utanför Kristinehamn i Värmland, som vi ofta besökte under åren i Karlstad. Gamla ekar, odlingslandskap, blomsterprakt, närhet till vatten och möjlighet att skåda fågel.

Brobackasundet är en smal dalgång med höga bergväggar, men här fanns ett vadställe. 1566 skulle danskarna ta sig hemåt den här vägen, med ett stort krigsbyte, efter att ha härjat och plundrat i Skaraborg. Svenskarna lade sig i bakhåll och med list lyckades de ta tillbaka hela krigsbytet. Om detta vittnar en minnessten och en informativ skylt om Slaget vid Brobacka.

När inlandsisen drog sig tillbaka trycktes vattenmassorna ihop i det smala sundet. Det gjorde att vattnet formade flera jättegrytor, ett fyrtiotal lär har upptäckts här. Allt från den minsta Lillgrytan med en diameter på 50 cm till den gigantiska Storgrytan som är 18 meter i diameter. Grytorna nås via vindlade trappor i den branta terrängen.

Efter att ha sett jättegrytorna hamnade vi på Vårräknebergets topp. Har är det en magnifik utsikt över sjön Mjörn. Från utsiktspunkten har ornitologer räknat vårsträckande fåglar sedan 1960-talet. Här går det att se korp och vråk segla på uppvindarna. Örn kan övervintra i området och fiskgjusen bygger sitt bo i toppen på någon av de gamla tallarna.

Nedanför berget ligger den ett gammalt soldattorp i en ekbacke, med månghundraåriga ekar. Här bodde soldaten Sven Larsson Hög under andra halvan av 1800-talet med sin familj, inalles sju personer i det lilla torpet. När vi besökte Brobacka var det skir vårgrönska och fortfarande en matta av vitsippor.
Hit kommer vi att återvända!

Torgny på botten av den största jättegrytan, 18 meter i diameter.

Minnesstenen över slaget vid Brobacka 1566, eller överfallet som det kallas. Svenskarna låg i bakhåll när danskarna vände åter efter att ha plundrat i Skaraborg. När de skulle ta sig över vadstället slog svenskarna till och tog tillbaka det stora krigsbytet från danskarna.

Med list övervanns danskarna.

Ekbacken med exemplariska skyltar är det första som möter besökande.

Sven Larsson Hög bodde här med sin familj under andra hälften av 1800-talet. Idag håller Naturskyddsföreningen i Alingsås öppet här under maj till september.

Stigar och vandringsleder är väl skyltade och uppmärkta.

Lillgrytan är den första av jättegrytorna som möter besökare, ca 50 cm i diameter.

Brobackasundet, sett från utsiktsplattformen, med sin smala dalgång som gjorde att smältvattnet från inlandsisen trycktes ihop och i dess virvlar bildades jättegrytorna. Ett fyrtiotal har hittas. De flesta med öppna sidor.

Utsiktsplattformen med en av de största jättegrytorna i fonden.

Från utsiktsplattformen vindlar trappor upp mot Vårräkneberget, men på vägen ...

... stannar vi till vid den största jättegrytan 18 meter i diameter.

Från vårräkneberget är det milsvid utsikt. Här har det räknats vårfåglar sedan 1960-talet.

Vårens färgnyanser ...

I ekhagen vid soldattorpet finns en natur- och kulturstig, också här med informativa skyltar.

Att vandra under ekar ...

... och njuta av vårens vitsippor är en lisa för själen.

Naturreservatets parkering ligger vid Brobacka korsväg, men att ta bussen från Korsvägen till Korsvägen skulle dessvärre ta 3-4 timmar, via Borås och Alingsås ...

Brobacka kaffestuga, längs Retrovägen, ligger på andra sidan sundet.
Brobacka soldattorp hålls öppet av Naturskyddsföreningen i Alingsås.
Alingsås Ornitologiska Sällskap

Värt ett återbesök!

Pappa Torgny och Mamma Gunilla